Jag är helt ensam. Barnen är hos farmor&farfar sedan igår. Huset är tyst, otroligt tyst. Det känns konstigt, ovant, skönt. Har haft sovmorgon på riktigt, minns inte när jag hade det sist. Har ändå svårt att koppla av ordentligt. Lite ångest liksom. Varför? Är det för att jag vill ha mer? Eller för att de är hos svärmor, som jag blev ovän med i januari? Är jag rädd för att det ska bli lika hemskt denna gången, när vi hämtar dem ikväll? Psykologi är mystiskt....
M jobbar sin sista dag idag, sen är han ledig i fem veckor! Gissa om han är glad när han kommer hem? Själv ska jag jobba igen på måndag, och två veckor framåt. Det känns ok. Jag älskar ju mitt jobb, för det mesta. Har lagt in många "A-turer" (för de oinvigda är det ett pass mellan kl.07.00-15.00), för att ha kväll ihop med familjen. Ska dessutom åka buss, så att de andra har en bil om de vill hitta på något utanför byn.
Sedan har vi tre veckor ihop, hela familjen. Ber om att det blir bra.
Såg "Narnia-Prins Caspian" med de stora flickorna i tisdags. Den var mycket bra!!! Älskar verkligen fantasy, varför läste jag inte alla böckerna när jag var barn? Då var jag väl inte lika entusiastisk, gissar jag. Kanske ska läsa dem nu, som vuxen?
2 kommentarer:
Va! Läste du inte Narniaböckerna? Det gjorde ju jag, flera gånger om!
Jo, jag läste de två första, sen blev det inte fler...jag vet inte varför.
Du har ju läst tusen gånger fler böcker än jag, med din läshstighet...
Skicka en kommentar