Satt på bussen i lördags (åker buss då och då till/från jobb) och började läsa en bok (!); "Mossvikenfruar" av Emma Hamberg. När jag åkt halva vägen var jag så inne i storyn att ögonen fylldes av tårar. Jag fick avbryta mitt i kapitlet, och lägga ner boken. Herregud, inte kan man sitta och tjuta mitt på en buss, när man ska gå av och jobba om tio minuter....Snacka om att man är känslig! Ni som läst boken förstår. Känner inte igen mig i huvudpersonen, tack och lov, men jag är så här alltid. Ser jag en film där någon mår dåligt, eller är jättelycklig, så tjuter jag.
M tycker att jag är jättesöt. Mmmm, kanske hemma i soffan, men inte på bussen tack.
Jag har snart läst ut boken, förresten. Läste dessutom en ännu bättre bok i somras: "Kärleksbarnet" av idolen Hillevi Wahl. LÄS DEN, om du inte redan har!!!
4 kommentarer:
Hi hi. Det måste vara moderskapet som gjort dig sådan. Jag har blivit jättelipig sen Matilda kom (till). När vi såg Mamma Mia började jag gråta under scenen där de förbereder dottern för bröllopet. Och blir (på allvar) fortfarande tårögd bara vi pratar om den scenen...
Så var jag aldrig förr, och du har TRE omgångar av moderskap som bygger upp känslighet. ;-)
KRAM!
Erh, jag har INGA barn, men jag är precis likadan. Hur blir jag då när jag väl får barn?! ;)
*kramar*
Förresten... Jag kom just på att jag hade en liknande upplevelse när jag flög hem från Frankrike en gång. Fast det var precis i slutet av en bok, så jag drog för håret framför ansiktet så ingen skulle se att jag satt och lipade... ;-)
(Vilken bok? Heh... Näst sista Harry Potter-boken. ;-))
Molly - det kanske jämnar ut sig så att du blir alldeles supercool när du får alla mammahormoner i dig? ;o)
Skicka en kommentar