Vänner och tårar

Har inte så mycket att skriva om, tror jag. Ändå har det hänt hur mycket som helst.

Jag har gjort mycket i trädgården. Rensat ogräs, fyllt på med gödsel och täckbark, skapat två små köksland av gamla pallkragar; ett med jordgubbar och ett med dill, morot och rabarber.
Har ingen aning om det kommer att växa och bli skörd, men kul är det. Det är kul att prova sig fram och ännu roligare om det blir resultat, så klart.

En av mina äldsta och käraste väninnor har haft (och genomlider fortf) en av de värsta kriser man kan tänka sig. Tänker inte hänga ut henne med detaljer.
Har gråtit många tårar för henne, och hennes familj. Drömt oroligt, kan inte sluta tänka på henne. Och det är naturligtvis INGENTING mot hennes tårar och förtvivlan, som inte tycks ta slut. Jag kan ju bara pausa och njuta av min familj, men än ser inte hon något ljus i tunneln.
Man kan bara finnas där, lyssna och stötta. Fast man vill göra mer.

Ja, Anna, varför blir det så här med oss vänner??? Vi älskar varandra, men har liksom ingen ork att ringa när vi är ledsna. Vill inte störa, vet hur mycket man själv har att göra hela tiden. Ändå är det just det vi bör. Vi finns ju här för varandra, och det vet vi. Vi får bättra oss. Kram!!!

Firat Valborg stillsamt med familjen. Mysigt och lugnt.
1 maj hade vi trevligt besök av syster och nästansystrar (du blev uppgraderad I - det känns väl bra?), med familj, så avslappnat och mysigt!!!
Och nu är vi ute på landet och gör så lite som möjligt. Borde tvätta bilen. Ska iaf promenera efter lunch.
Tyvärr står vardagsmåstena stilla när man inte är hemma. Dammråttorna kan jag leva med, men tvättberget behöver betas av ikväll. Och då vill man ju egentligen bara halvligga i soffan och se en bra film...Det får bli en kombo.