Lejoninnan

Vi var inne på Malmöfestivalen igår, för att se och höra barnens idoler: EMD, Amy Diamond, Alice och Molly Sandén. Det var strålande sol och lagom med folk. Allt lugnt, alla nöjda. Dessutom var Markoolio konferenciér, och han är så himla mysig och go alltid.
Efter konserten skrev alla idolerna autografer - utom EMD till vår stora besvikelse. Då blev det jobbigt. Amy var mest populär, och när J2 äntligen fått sin autograf, kom hon inte ut. Folk knuffades och puttade på (hallå - det är Amy inte U2!), och jag som stod lite bakom såg hur hon trängdes mer och mer in i kravallstaketet. Paniken steg i ögonen.

DÅ VAKNADE LEJONINNAN I MIG. Ingen gör mitt barn illa. Så är det bara.
Jag trängde mig in i massan, sa åt folk på skarpen att släppa ut min flicka. Då flyttade faktiskt folk på sig, och tänkte kanske efter lite.
Var fanns vakterna? Det är väl precis sånt här som de ska hjälpa till med?
Stackars, älskade barn grät i min famn. Det blev bra igen. Glass hjälper också till för att höja välbefinnandet.