Tårar och batteriladdning

Jag blev sjukskriven ytterligare en vecka. Eller ja...skulle jobba idag+imorgon enligt schemat, och sen är jag långledig 5 dagar. Känns skönt att få lite mer tid för att ladda batterierna. Igår hade jag energi, för första gången på hur länge som helst. Skönt. Hade redan planerat att hämta J3 + två kompisar från dagis kl 14, mellis+lek och sen iväg till deras gymnastik kl 16. Kl 9 kom ett SMS från min pubertetstjej i skolan: "Vi har utvecklingssamtal kl 16 idag, glömde säga det igår." Eh...ja men ok. Det funkar ju.
Så det blev till att logga in och läsa alla hennes omdömen medan småtjejerna lekte, samtal medan de gympade, sen tillbaka igen och hämta + köra hem (alla 3). Huvudet hängde med, och det kändes också bra såklart. Bomullen har sakta försvunnit.

Idag har maken och jag varit på begravning. Det är makens gamla mormor (97 år) som har somnat in. Känns inte så jobbigt när en gammal människa, som är trött, sjuk och förvirrad, tar ner skylten. Det är ju liksom naturligt. Då var det mer jobbigt för ett år sedan, när min kollega gick bort. Och för 5 år sen, när en annan kollega också blev hastigt sjuk och dog. Ändå fälldes några tårar, jag blir så tagen när jag ser hur ledsna de närmaste är; svärmor, svägerskan, maken...Och makens kusin som för två år sen miste sin son i slutet av sin graviditet, och själv var nära döden pga alla komplikationer. För henne var det såklart extra jobbigt idag.

Nu ska jag och mina stora tjejer packa; på fredag åker vi norrut för att vara hos allrakäraste syster några dagar. Gospelsång och Globen med Jeff Dunham Live väntar! Och mycket fniss, prat, shopping, fika mm hoppas jag på.