Jag visste att jag skulle längta, men den sista veckan har varit jobbigast. Kanske för att jag vet att det är många ansträngande dagar kvar på jobb, och att de sista dagarna innan semestern alltid är värst. Man stänger liksom av energidepåerna, orkar inte engagera sig. Jobbade mitt sista pass i förrgår kväll, nio timmar utan rast. Det var...extremt jobbigt. Var så trött i huvudet efteråt, kände mig helt tom liksom. Svårt att sova, det satt i hela dagen igår, tomheten. I natt har jag sovit gott. Så nu är energin tillbaka, tack och lov.
Idag ska det nämligen akutröjas. Har blivit en mästare på det med åren. En illusion för gästerna. Med fem i familjen blir det ju så att det ligger grejer, papper, skor, kläder, väskor etc etc överallt. Man ser det hela tiden, men stänger av för man orkar inte ta tag i det. Så när det väntas gäster, akutröjer man. Finns ingen tid att sortera pappershögarna samtidigt. Så de åker ner i källaren, till ett redan överfullt skrivbord. Tack och lov att det finns, det stooora skrivbordet. Vi har vår stationära dator där också, men sen jag fick min älskade laptop sitter vi där väldigt sällan. Alltså behöver man inte se röran. Det man inte ser har man inte ont av. Eller? Försöker bara övertala mig själv...Hur kom jag nu in på detta? Jag skulle ju göra ett kort inlägg bara, innan jag går igång. Nåja.
Jag förväntar mig inte att få hem samma tjej som vi lämnade för fyra veckor sen. Så många upplevelser hon haft, så har hon med säkerhet mognat väldigt mycket. Och kanske till och med blivit lite förälskad...? Längtar gör jag iaf. Ser fram emot morgondagen också för att jag vet att konfan blir rolig, avslappnad, stämningsfull, härlig, allt på en gång. Prästerna är sååå mysiga. Får ha med en stor packe näsdukar. Grät nästan av stolthet bara på besöksdagsmässan, hur blir det då imorgon? Jösses, vad blödig man blivit...
Sa jag förresten att jag har semester? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar