Det är inte bra alls att gå hemma och vara sjukskriven...man kan ju lätt vänja sig vid en ganska behaglig tillvaro. Har ett skönt tempo. Blir svårt att komma tillbaka till fullt ös igen...

De stora barnen stiger upp strax innan kl 7, och då släpar jag mig upp också. Sitter en stund med dem vid deras frukost, mysigt att prata lite innan de cyklar till skolan. J3 vaknar oftast under tiden, dricker välling och tittar på Barnkanalen. Sen är det vår tur att klä på oss mm, och gå till dagis kl.9. Hem, äta frukost i lugn och ro medan jag tittar på nåt bra. Känner mig som en liten hemmafru, fast på ett postivit sätt. Cyklar till affären, tvättar, fixar lite, plockar lite, äter lunch, barnen droppar in efter skolan - om de inte följer med någon kompis hem. Hämtar J3 kl 14, vi fikar, leker....Nu har det dessutom varit kanonväder hela tiden, så det blir oftast em ute i trädgården/på terassen.
Det som hindrar mig är ju såklart tån. Jag kan inte ligga på knä och rensa ogräs t.ex- så synd.
Kan inte gå för mycket, för jag får förbannat ont i foten/höften pga haltandet.

Men annars är jag ju inte sjuk, fast jag är hemma från jobb. Känns mysko. Precis som att skolka. Fast det har jag bara gjort en gång, och då mådde jag INTE bra.

Det bästa är att vara hemma när barnen kommer hem - hur många mammor får uppleva detta privilegium???
Åter till verkligheten på torsdag tror jag. Hoppas foten/höften orkar....