Just nu går mina tankar till en arbetskamrat som somnade in i natt. Hon kämpade i tre månader mot den aggressivaste sortens lungcancer. När hon fick sin diagnos hade hon redan flera metastaser. Jag hälsade på henne igår, men hon var knappt medveten om vem som var hos henne. Morfinet gjorde henne trött och nerdrogad, tack och lov.
Imorgon är det fyra år sedan en annan, mycket kär, arbetskamrat begravdes. Även hon drabbades av cancer, i bukspottskörteln med rask spridning. Hennes bortgång var jobbig. Otroligt jobbig för oss kollegor, men framförallt för de tre barnen hon lämnade kvar. Det kröp så nära mig, blev så verkligt och svårt att greppa.
Jag kommer att tända ljus för de båda imorgon.
1 kommentar:
Usch, ja. Ibland undrar man var rättvisan finns... :(
Skicka en kommentar