Hösten smyger sig på sådär lagom. Jag mår ganska bra. Det känns bra att ha på sig jacka igen, att luften är lite kallare och att bladen börjar skifta färg. Mörkret kommer, och det är ju ett minus. Blä. Men annars har vi än så länge kunnat ta en vecka i taget, inte stressat ihjäl oss. Det märks att barnen blivit ännu mognare, och hjälpsamma. Igår kväll var både jag och maken på föräldramöte i J1:s klass, tex. Då passade J1 sin minsta syrra, inga problem alls. Med nattning och allt. Jösses vad goa de är. Det är så skönt.
Mia Skäringer har äntligen börjat blogga igen. Denna underbara, öppna människa som vågar. Vågar vara öppen och ärlig. Vågar följa sitt inre. Beundransvärt. Man gråter och skrattar med henne. Har du missat hennes böcker, så häng med på bloggen iaf.
Och favvoserier från i våras är igång igen: "The good wife" och "Arga snickaren". Myspys i soffan. Härligt.
Fick idag bekräftat ännu en gång av en patient att jag har rätt yrke. "De flesta här är snälla och trevliga, men du har det där lilla extra. Du stannar alltid upp och lyssnar, hur mycket du än har att göra. Alltid ett litet leende. Du ser dina patienter, och det betyder så oerhört mycket". Precis så sa hon, min patient. Jösses. Detta kommer jag att leva på länge. Lycka.
1 kommentar:
Vi "stängde" uteplatsen för hösten nu i helgen, och det kändes ganska skönt. Nu är det tillåtet att sitta i soffan och mysa, även om det är fint väder ute. ;) Varje årstid har sin tjusning, och efter att ha varit ute väldigt mycket hela sommaren längtar jag faktiskt efter att få vara inne.
KRAMAR!
Skicka en kommentar