Höstförkylningarnas tid är här. J2 insjuknade i förrgår, jag igår. Det river i halsen, man känner sig svullen i hela huvudet, näsan rinner...ni vet. Blä.
Är därför hemma med J2 idag, och tur är ju det. När man själv mår som barnet...inte kul att jobba.
Imorgon åker maken och jag iväg på vår årliga barnfria weekend. Måtte jag må bättre imorgon. Annars lär det bli en lugn hotellhelg...
Jobbade kvällspass igår. De sista veckorna har det varit så himla intensivt på avdelningen. Patienterna har varit sjukare, återhämtat sig långsammare, det har varit så himla mycket att göra helt enkelt. Förra veckan fick vi ta fyra patienter från Malmö. Det var ju några idioter i Region Skåne som hittade på att slå ihop två sjukhus till ett - i teorin. För sjukhusen står ju i två olika städer. Men oj så bra det skulle bli att slå ihop oss till Skånes Universitetssjukhus. Så fint. Inte har det kostat några pengar heller. Nejdå. Och nu får vi på golvet, i verkligheten, skörda. Skicka patienter, dementa damer dessutom, fram och tillbaka. Jättebra. För inte blir man mer förvirrad av att skickas runt. Detta ovanpå allt annat...har gjort oss alla på jobbet lite extra trötta. Och när man är trött blir man såklart extra mottaglig för virus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar