Är full av energi. Samlade ihop 10 vänner från förr igår kväll, och som vanligt hade vi sååå kul och trevligt ihop! Det här är människor som var min familj när jag bodde på korridor för 17 år sen. Då när jag pluggade på högskola på annan ort. Nu när vi möts igen så är det som om tiden stått still. Det är 7-8 år sen vi samlades sist, en del av oss. Ändå har vi hur mycket som helst att prata och skratta om. Eller tack vare att vi var så tajta då, på korridoren. Det var ett sista år av hårt pluggande, men samtidigt fest och skratt. Och en varm gemenskap. De första åren när vi skiljts åt träffades vi en-två gånger om året, vi turades om hemma hos. Efter 8-9 år blev det alltmer sällan, fler och fler bildade familj och det blev svårt att hinna med. Nu, mycket tack vare facebook faktiskt, har vi hittat varandra igen. Och vi var alla överens om att det inte får gå lika lång tid tills vi ses igen. :)
På jobb är det fler som slutar. Vi drog ner på vårdplatser och personal i måndags, och stämningen är inte den bästa. Det är gnäll och gnäll och...jag orkar inte riktigt falla in i gnället. Känner att jag är i en förnekelsefas liksom. Vill inte tro att detta är permanent, har varit med om så många omorganisationer så jag vet att om ett år är det ändrat igen. I värsta fall stänger de avdelningen. För första gången känner jag mig inte hotad av situationen. Det känns ganska skönt. Läser platsannonser och känner att nu är det dags att röra på sig. En dag finns bara jobbet där. Jobbet som känns rätt.
Hösten är här på riktigt, barnen har kommit in i rutinerna och det flyter på ganska bra. Livet alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar